Hjul med Palme
Färden startade med siktet inställt på Kinnekulle och som vanligt var läget i baksätet lite segt. När vi började närma oss Kinnekulle och allehanda gamla gods och stenkyrkor var det dags att väcka upp ungdomarna för lite historielektioner.
Men mamma varför håller du på såhär?
Kolla nu här...HUSABY...Olof Skötkonung har ni väl ändå hört talas om ?
Jaha mamma så du menar att vi ska kunna allt sånt här som ni visar oss?! Asså hur intressant är det?
-ja ha och här tex i den här ruinen så låg Olof Palme när han var på semester!
Gapskratt utbryter i framsätet...
Vi andra tog oss en fika på historisk kalkmark.
Färden snirklade sig förbi ännu fler historiska byggnader och i baksätet satt tre ungdomar och gjorde narr av sina föräldrar genom att härma oss hur vi brukar låta när vi är ute och åker.
Enligt dem så letar jag bara efter gamla fina hus som borde renoveras och har de extra fint läge vill jag tydligen öppna cafe´lite varstans och varenda cafe´borde heta typ "Himla gott fika".
Slutmålet för dagen var i alla fall Göta kanal.
En härlig dag!
stugröj
nya insikter ger ett större hjärta
I morse lyssnade jag på fantastiske Peter Bergman (mannen i snön) som var gäst i "Under Ytan".
Humor, klokskap, sårbarhet, kunskap, intelligens och värme -massor av allt.
Han fick mig att se en ny bild av oss människor.
Vi gör oss själva handikappade genom att dölja våra svagheter.
Tänk vilka murar vi bygger upp just runt våra svagheter allt för att inte avslöja vilka vi egentligen är.
Det blev så tydligt för mig att det unika som varje människa utgör finns i hela oss,
hela registret från det svagaste-det vi skäms för till det starkaste-som vi mest vill framhålla måste vara tydligt
för vår omgivning för att vi ska komma till vår rätt.
Att vara normal i andras ögon är ju bara ett mått på hur väl vi anpassat oss till mallen, ett sätt att stänga in oss själva?
Han levde ut genom och förbi sitt handikapp och förnekade inte sitt tillstånd.
Färgrikedomskartan är en bild över hur mänskligheten ser ut när vi försöker vara normala.
I fredags var jag på en annan frukost där Kelly Odell föreläste om ledarskap och förändringsarbete.
En skön bild av att förändringens väg börjar inifrån en organisation istället för som så ofta med fysisk omorganisation
var en av lärdomarna.
Det jag gillade mest var delen om vad motiverad personal/motiverade personer kan åstadkomma.
Motivation och kreativitet finns ju hos oss alla och den är personlig.
Kellys råd till alla ledare var att ta reda på varje persons drivkraft och utifrån det försöka att utnyttja den inom organisationen.
Kelly Odell
Vad driver dig?
Natti natti/A
vanilj & ruccola
agent för Bangladesh ko
Hittade en fantastisk fin pläd från Bangladesh vilket fick mig att googla på Bangladesh + inredning.
Det första som kom upp var en förteckning på företag som erbjöd sina tjänster...
skrattade så jag grät...det har inte hänt sedan ..i lördags då jag skrattade åt en väldigt mörk häst....
lite härligt rörigt
Anthropologie är ett kul ställe att hoppa in på...på nätet då alltså. Visst hade det varit kul att besöka både London och NY men med internet kan man ta sig far far away men ändå få sova i sin egen säng.
En powervacation på 10 min.
Det går väl inte jämföra med att vara där på riktigt men med lite fantasi så :)
Alla kreativa människor låter sig inspireras innan de sätter igång och skapar. Har man kikat runt här en stund gissar man att företag som House doctor, Odd birds, Anna O, Afroart mfl har hämtat lite av sin inspiration just här. ELLER så är det tvärtom-jag vet inte.
Jag leker ofta med tanken om att vara med i en process där det skapas vackra produkter och då poppar det upp ideér på utsmyckningar/grejor av olika slag. I nästa sekund tänker jag att det egentligen bara omarbetningar av vad min hjärna redan registrerat på annat håll.
Är det det som är urformen av konst?
Samma känsla (registreringstanken) fick jag när vi strosade på formex i feb. de saker vi föll för och tyckte var vackra var (omedvetet?) de som man tidigare sett i tidningar/på nätet men som man i hjärnan redan bearbetat ett tag.
Vi tror inte vi är så påverkningsbara men jag kan ibland undra hur mycket av alla tankar jag tänker som är påverkade av vad jag utsätts för.
Jag skulle vilja vara mer lyhörd för de tankar och ideér som kommer inifrån för jag tror att det skulle skapa en större "unikhet" som skulle berika vår omgivning.
Asså den här bloggen börjar urarta lite....så himla djupt!
Kankse jag lyssnar för mycket inåt...vad blir jag då?
Nästa inlägg får nog bli ett glättigt, käckt, humortvistat helt världsligt och på gränsen till obetydligt.
Nu ska jag lyssna på den inre rösten som viskar kom och lägg dig..kom och lägg dig
Eller var det där min mans röst?...lite svårt att urskilja
Gonatt!
Om det skulle stå att jag publicerat detta inlägg kl 02.29 så är det fel på min dator hon är bara strax efter 22.
islossning
Nu tror jag att nästa drag blir att hämta lillebrodern hos kompisen och att sätta på en kopp kaffe.
med eller utan skal?
Det är rätt så livlöst ute i naturen nu.
Grått och fult.
Jag brukar vara väldigt väderpåverkad men kanske är det vetskapen om vad som ligger framför som gör mig glad och stark just nu.
Hörde en liten fågel kvittra genom fönstret i morse innan jag ens gått upp. Det blir ju lite som en hälsning att det snart kommer att grönska.
Jag älskar dessa små "hälsningar".
Våren i sig är ju ett jättehej om man jämför med det lilla kvittret från fågeln.
Jag tycker att ägg är så fantastiskt vackra. Härom dagen satt jag och tittade på ett fågelägg och så blev det ett litet "Hej" igen.
Inuti skalet ligger ett liv med ett bankande hjärta, det får värme och har det gott i ett bo, trygg och omsluten. Den lilla fågelungen lever men vet inte ens om det. För det finns ingen som bekräftat att den finns än. Ingen varsam fågelmamma som matat, plockat loppor, buffat och knuffat.
Den ligger där inuti det vackra skalet helt ovetande om att den en dag kommer att kunna flyga.
/A
uggla om en ovanligt ful vas
På en föreläsning för ett tag sedan berättade en man att han upptäckte en del sanningar om sina vänner på hans senaste födelsedag. Han fyllde år och bjöd in till en fest för sina nära och kära. De kom med blommor och presenter. Festen var jättetrevlig och det blev dags för presentöppning.
Paket efter paket öppnades och han blev mer och mer förvånad, det fanns inte en grej som han upplevde passade hans behov och önskningar.
Han blev mer och mer frustrerad men döljde det väl. Ett av paketen innehöll en riktigt ful vas som han aldrig skulle kunna ha framme.
-Ja, man vill ju inte ge bort något som man själv inte tycker om ..kommenterade givaren.
Han uttryckte att han blev livrädd och oroad över sina vänners oförmåga att inte se andras behov i detta fall en av deras närmaste vänners. Som deras näre vän borde det inte vara så svårt att lista ut vad som skulle kunna passa.
Föreläsningen handlade om hur vi möter andras behov.
För mig blev det en tankenöt som jag funderat en del på. Hur ofta hjälper/uppmuntrar vi inte andra människor utifrån våra egna behov. Man vill stötta och hjälpa, komma med goda råd men glömmer att fråga vad den nödställde egentligen vill ha.
Tanken om att ge bort något som man själv tycker mycket om alt. skulle bli väldigt glad över är ju egentligen fint tänkt men det kanske inte motsvarar det som mottagaren ber om.
(Givetvis kan någon bli överraskad och glad över en uppmuntrande gåva man inte bett om.)
Är man villig och beredd på att hjälpa någon är det kanske bara att öppna öronen och lyssna efter behov, kanske är det inte alls de jag tror behöver hjälp är de som faktiskt är de nödställda.
Ge bort för att själv bli upphöjd eller ge bort för att uppmuntra och uppfylla ett behov....?
Trixig balansgång.
Samma sak gäller tröst.
Hur tröstar man?
Barn plockar man upp i knät, håller om, blåser på sår, pussar på och buffar dem lite i rumpan och ser till att de skuttar iväg lyckliga och glada igen.
...men hur gör man med vuxna?
Det ligger nära det här med att ge bort saker som ingen behöver. En balansgång mellan att lyssna och "ge bort" goda råd och dela med sig av sin erfarenhet.
Jag måste lära mig mer om detta.
HOHO/A
Drottning av brunsås...?
Mamma det var en god brunsås...det tyder på att du har blivit gammal....
tjosan
är gult fult?
Jag har alltid haft gulskräck. Gult är fult! Det räckte ett tag med att det låg en gul sak framme så tyckte jag att hela rummet såg stökigt ut. Men det finns en havregul ton jag faktiskt gillar. Jag hittade den i ett tyg från sandbergs. Tyget har legat ett bra tag i skåpet men så ryckte det lite i skaparlusten och helt plötsligt så blev det en kudde.
Lite datapyssel och ett svart snöre gjorde också sitt till.
Konstigt att något som man gillar och som man absolut inte tycker om kan ligga så nära varandra.
Hårfint.
Igår var det sol men idag dalar flingor igen. Det gör absolut ingenting för vi fick ju en glimt av solen igår det räcker ju liksom i flera dagar... bara vetskapen om att den finns där är ju skön.
I kyrkan blommar våren för fullt iallafall. Jag skrev ju om det i somras att vi grejjade och gjorde fint där.
Här är en glimt av det...
Ta vara på dig...eller möjligtvis låt någon ta vara på dig..
beror ju på dagsform... :)/A
sol i ögonen
Plötsligt händer det!
Det glimtar till, ger hopp och värmer!
Lön för oss som härdade ut kylan? :)
Jag hör till dem som tycker det är jobbigt att titta på nyheterna jag fixar inte riktigt att ta in så mycket elände på en gång.
Jag har tänkt en del på det som händer i Egypten och vill gärna vara insatt. Jag fick en annan infallsvinkel på det häromdagen. Först läste jag en ledare i en tidning som berättade om grönsakshandlaren på torget som var så innerligt trött på korrumption och mutor och som bestämde sig för att göra något åt saken.
Lite senare på kvällen hörde jag ett reportage i radion från oroshärden. Det var en man som berättade om hur det var på torget där demonstrationen äger rum. Han berättade att det var en underbar stämning, folk delade med sig av mat, det var en enorm gemenskap och kvinnor kunde röra sig fritt på torget utan att bli sexuellt trakasserade vilket han berättade inte hänt på 100 år.
Tänk om nyheterna kunde fokusera mera på hoppet än på att skrämma oss, vilken rörelse det skulle skapa. Rädsla skapar ingen positiv kreativitet att lösa problem men hoppet gör det definitivt.
Kanske finns det faktiskt en mening med att välja att inte titta på det som är ont utan istället fokusera på det som är positivt.
Ska nog starta en rörelse som bejakar "ickerädsla"....sa i mä eller?"
Sol i ögonen! /
I feel it, I feel It, I feel It
In my bones and I just don't think I can hold it anymore....(Michael W Smith)
bästa gla´-låten just nu :)
love story I
But you know, they just don't feel what you feel
Times are hard but God is so good
He's never failed you, and He said He never would
He see's your tears
He fights your fears
Hold on, help is on the way
He said he'd never leave you or forsake you
Stay strong
Help is on the way
He'd said he'd help you
Just reach out and take his hand
He knows your heart, He lifts your head
He's always close enough to hear every word you said
When you're weak, He said He's so much more
His arm is long enough to reach you where you are
He see's your tears
He fights your fears
song from
love story III
Jag har tre som luktar godast och som är det bästa man kan ha.
Det är inte alla förunnat och just det gör mig så ödmjukt glad över att jag fått den möjligheten.
Den lille fick sig en törn av ett skoställ på em. En randig och sprucken näsa får oss att stanna hemma imorgon.
En vanlig snyftis..
Älskar att gråta till film.
Oj, jag kom på mer...
Älskar när någon gör livet roligare.
Det var värst vad mycket kärlek det var i luften ikväll då.....
kungen, scones och lite pälsmössa
Lovade ju lite bilder från mässan.
Några till från springet på stan.
Den fina åskgråblå färgen måste nog in i huset någonstans.
Nästa fritidspyssel?
åsså lite tjenare kungen
Lite fika från Vetekatten, lite tågresa och väldigt lite köpa...där har ni vår helg.
Nu är det en annan...helg alltså.
En lång lördag började med handling i Borås, peakade med ett årsmöte, tilltog i ett sy-kudde-projekt och dalar nu långsamt ner i en bloggning. Landar strax i sängen.
Söndagen ska startas med firande av en 15 åring, fortsättas med frukost/brunchbjudning alltså bakning av scones sedan hoppas jag att det blir lite soffa efter det.
Tjohej!
15 år!
Dags att sjunga upp.
God natt!
en hjerte-go helg
Det blev en riktigt härlig helg med mycket inspiration. Sjukt mycket prylar presenterades på mässan och jag var ganska nöjd med att slippa vara inköpare. Vilken utmaning det skulle vara att plocka ihop ett sjysst koncept av olika leverantörer och samtidigt göra en personlig butik med en "unik" och personlig stil. Det är inte konstigt att det finns många butiker som liknar varann. Utbudet av det vita-lantliga-shabby-chiciga var alldeles enormt överdrivet, undrar när eländet ska ta slut?!
Vi hann alldeles i tid till Ernsts föreläsning som blev en bra start på helgen. "Inredning ska vara lite som kärvt på tänderna, som raggsockor i munnen ni vet". Inte sådär självklart överdrivet blankt och harmoniskt det måste väcka känslor och tankar. Inredning är ingenting utan varma människor då faller det platt till marken och betyder ingenting. Tänk er en stökig hall -om dina gäster möts av en varm kram som håller fast lite för länge kommer de inte alls märka hur stökigt det är.
Han är fin han.
För någon vecka sedan bläddrade jag i en gammal Residence och fastnade för ett tips om en restaurang ute på Skeppsholmen. Vi bokade ett besök där men blev några dagar senare väldigt skeptiska till menyn. Hmmm...avboka eller inte? Chansa? Äh vi kör!
Vilken hit!!
Promenaden ut på nästan ödsliga Skeppsholmen var mörk och mysig på gångstigen utmed vattnet. Maten, miljön och sällskapet var i typ världsklass. Lite varstanns hoppade små saker från Oddbirds fram vilket fick att känna oss lite "hemma". Kul!-påpekade vi för personalen som i sin tur berättade att det fanns en koppling. Det hade vi missat.
Bild lånad från Oddbirds
Sofia Gustavsson och Malin Söderström tjejerna bakom Hjerta.
Efter att ha klämt och fotat fina grejor på fredagen blev det ett stadsrejs i Rohde´n tempo på lördagen. Besök på room och Garbo var inbokat resten fick dyka upp av sig självt. Vi fick ihop en skön mix av input.
Bild lånad av trendenser.se
Mycket roligt att nästan allt vi sållat ut som det finaste på mässan fanns representerat här.
Garbo interiör.....dröm dröm
Fin entré!
Resten av bilderna finns i min mobil-de kommer!
Andra små axplock från min kamera kommer även de i nästa inlägg.
/A
"Jag hatar party!"
Efter att ha sett dessa bilder så tog det inte många sekunder innan jag fixade ett homeparty.
Har ni sett något finare på länge?!
Kläderna är från POMP de LUX och har storlekar upp till 152.
Bilderna är från höstkollektionen man kan ju bara hoppas att vårens/sommarens kommer vara lika fina.
4 e mars äre PARTY!
..enligt rykten på nätet är det Lindexpriser som gäller...vet ej ännu.
självstudier i ugglekunskap
En ständigt pågående.
Olika ämnen har avhandlats genom åren.
Rätt som det är så värker ett ämne liksom fram av sig självt och så håller jag på att fundera, vända och vrida på det tills jag får ett svar eller åtminstone en känsla av att ha fått kläm på hur det fungerar.
Hittills har ämnen som skvaller, svartsjuka, pengar, kärlek, löften och några till avhandlats.
Vad kallas det? Livets ABF? Självstudier i Annika-kunskap? Hinner jag uppnå fil-kand-pol-mag eller vad det nu kan heta innan ugglan tappar greppet om pinnen?
Just nu tror jag ämnet är förtal.
När ett "ämne" dyker upp känner jag att jag blir illa berörd och så är det som om någon/något gör mig uppmärksam på just det här. Det kan i pågå flera veckors tid och varje gång jag hör-är med om något som berör pågående tematanke så är det som om en Baltazar-lampa (ni vet den lille tjeckiske uppfinnargubben från barnprogrammet) börjar blinka och snurra.
Det är inte bara när andra säger något som lampan lyser, jag själv har också en del åsikter som får igång blinket.
Hur lätt är det inte att tycka och värdera människor utifrån ens egna perspektiv, att säga att någon agerat handlat fel, är knas eller göra sig lustig på andras bekostnad.
Skitenkelt.
Ofta handlar det väl kanske om att man själv vill synas eller få upprättelse.
Tänk om det fanns en kurs i studieförbundet vuxenskolan i klok-kunskap eller vishet då hade vi kanske fortare blivit bättre människor.
Det är synd att man måste göra så många erfarnheter innan man formas till en någorlunda vettig människa.
Ni har ju förstått att jag får mycket inspiration av vackra saker och fantastiska miljöer men kloka människor med stor insikt, vida ramar och mycket kärlek det är beundransvärt och både inspirerande och fascinerande.
Var rädd om människorna!
Även dem du inte känner.
Min läxa.
MVH
Studiegruppen Ugglorna.
Ordf.
sekr.
suppl.
åsså jag.
News
Idag träder vardagen in igen. Här betyder det att R drar iväg 05.20 till Göteborg, J & A hoppar ur bingen 06.00 och till sist så är det minsten och mammans tur att gå upp.
När väl alla är iväg så har jag tid att städa, handla, röja, promenera och blogga (!) innan det är dags för mig att dra iväg till jobbet.
Januari är en skön månad. Den är fräsch och oförstörd lite som nyfödda barn, rent och cleant.
Till jul gillar jag hemslöjdat, ulligt och gulligt men när januari träder in så är jag trött på gulleriet. Fräscht och nytt vill jag ha.
Körsbärskvistar står redan i vasen och idag åker det nog in ett gäng vårlökar.
Uppdaterar länkarna och delar med mig av några bloggar/sidor som jag brukar besöka.
Varsågoda!
(kolla länklistan)
Bilderna nedan är ett axplock från dessa sidor)
Fina sängen från Milk deco, jag måste nog ta ett snack med snickarn i familjen. Det vore jättefint med en sådan här i vuxenvariant.
Fräschet till folket!
Januari är skön.
Pia!
Hittade "Pia & Henke" de är från ISAK.
Störtsköna!! :)
lista
Har jag någon lista? Finnes förväntningar?
Nej, lista på nya löften finns inte. Förväntningarna är ju alltid höga men just nu är jag bara glad åt att mina barn är fina och sams, att vi har goa vänner som vi delade vårt nyårsfirande med, att jag har ett jobb att gå till och att det är de små sakerna som gör mig nöjd.
Jag passar mig för löften, bättre att ge få och hålla dem än att se människor man tycker om bli besvikna över något man inte höll.
Visst hade jag önskat att det fanns en lista med spännande resor bokade och klara, att min personlige tränare stod bakom hörnet och väntade, att världen skulle bli en fin plats för alla människor och mycket mer.
Några saker finns med men de måste inte infinna sig i år.
* vandra pilgrimsleden till Santiago de compostela.
Inga konstigheter egentligen bara 13 rätt på lotto som fattas.
Ska bli kul att gå tillbaka och se vad som kan checkas av vid årets slut.
Då hoppar vi ut och tar vara på de dagarna som ligger framför oss och hoppas och ber att det ska bli goa dagar med mycket kärlek och att utmaningarna inte tar kol på oss och att vi inte glömmer vara tacksamma för det allra minsta som ibland kan va det allra största.
Let the angels be around you to protect you and give you some peace folks/ A
Läste en go grej häromdan..." om du inte kan sova, sluta räkna fåren, prata med herden istället"!