På en föreläsning för ett tag sedan berättade en man att han upptäckte en del sanningar om sina vänner på hans senaste födelsedag. Han fyllde år och bjöd in till en fest för sina nära och kära. De kom med blommor och presenter. Festen var jättetrevlig och det blev dags för presentöppning.
Paket efter paket öppnades och han blev mer och mer förvånad, det fanns inte en grej som han upplevde passade hans behov och önskningar.
Han blev mer och mer frustrerad men döljde det väl. Ett av paketen innehöll en riktigt ful vas som han aldrig skulle kunna ha framme.
 -Ja, man vill ju inte ge bort något som man själv inte tycker om ..kommenterade givaren.

Han uttryckte att han blev livrädd och oroad över sina vänners oförmåga att inte se andras behov i detta fall en av deras närmaste vänners. Som deras näre vän borde det inte vara så svårt att lista ut vad som skulle kunna passa.

Föreläsningen handlade om hur vi möter andras behov.

För mig blev det en tankenöt som jag funderat en del på. Hur ofta hjälper/uppmuntrar vi inte andra människor utifrån våra egna behov. Man vill stötta och hjälpa, komma med goda råd men glömmer att fråga vad den nödställde egentligen vill ha.

Tanken om att ge bort något som man själv tycker mycket om alt. skulle bli väldigt glad över är ju egentligen fint tänkt men det kanske inte motsvarar det som mottagaren ber om.

(Givetvis kan någon bli överraskad och glad över en uppmuntrande gåva man inte bett om.)

Är man villig och beredd på att hjälpa någon är det kanske bara att öppna öronen och lyssna efter behov, kanske är det inte alls de jag tror behöver hjälp är de som faktiskt är de nödställda.

Ge bort för att själv bli upphöjd eller ge bort för att uppmuntra och uppfylla ett behov....?
Trixig balansgång.


Samma sak gäller tröst.
Hur tröstar man?
Barn plockar man upp i knät, håller om, blåser på sår, pussar på och buffar dem lite i rumpan och ser till att de skuttar iväg lyckliga och glada igen.


...men hur gör man med vuxna?

Det ligger nära det här med att ge bort saker som ingen behöver. En balansgång mellan att lyssna och "ge bort" goda råd och dela med sig av sin erfarenhet.

Jag måste lära mig mer om detta. 


HOHO/A

Vid middagsbordet...

Mamma det var en god brunsås...det tyder på att du har blivit gammal....











tjosan

Jag har alltid haft gulskräck. Gult är fult! Det räckte ett tag med att det låg en gul sak framme så tyckte jag att hela rummet såg stökigt ut. Men det finns en havregul ton jag faktiskt gillar. Jag hittade den i ett tyg från sandbergs. Tyget har legat ett bra tag i skåpet men så ryckte det lite i skaparlusten och helt plötsligt så blev det en kudde.
Lite datapyssel och ett svart snöre gjorde också sitt till.

Konstigt att något som man gillar och som man absolut inte tycker om kan ligga så nära varandra.
Hårfint.












Igår var det sol men idag dalar flingor igen. Det gör absolut ingenting för vi fick ju en glimt av solen igår det räcker ju liksom i flera dagar... bara vetskapen om att den finns där är ju skön.


I kyrkan blommar våren för fullt iallafall. Jag skrev ju om det i somras att vi grejjade och gjorde fint där.
Här är en glimt av det...

 

Ta vara på dig...eller möjligtvis låt någon ta vara på dig..
beror ju på dagsform... :)/A

 
Plötsligt händer det! 

Det glimtar till, ger hopp och värmer!

Lön för oss som härdade ut kylan? :)

---

Jag hör till dem som tycker det är jobbigt att titta på nyheterna jag fixar inte riktigt att ta in så mycket elände på en gång. 
Jag har tänkt en del på det som händer i Egypten och vill gärna vara insatt. Jag fick en annan infallsvinkel på det häromdagen. Först läste jag en ledare i en tidning som berättade om grönsakshandlaren på torget som var så innerligt trött på korrumption och mutor och som bestämde sig för att göra något åt saken.

Lite senare på kvällen hörde jag ett reportage i radion från oroshärden. Det var en man som berättade om hur det var på torget där demonstrationen äger rum. Han berättade att det var en underbar stämning, folk delade med sig av mat, det var en enorm gemenskap och kvinnor kunde röra sig fritt på torget utan att bli sexuellt trakasserade vilket han berättade inte hänt på 100 år.

Tänk om nyheterna kunde fokusera mera på hoppet än på att skrämma oss, vilken rörelse det skulle skapa. Rädsla skapar ingen positiv kreativitet att lösa problem men hoppet gör det definitivt.

Kanske finns det faktiskt en mening med att välja att inte titta på det som är ont utan istället fokusera på det som är positivt.

Ska nog starta en rörelse som bejakar "ickerädsla"....sa i mä eller?"



Sol i ögonen! /


I feel it, I feel It, I feel It
In my bones and I just don't think I can hold it anymore....(Michael W Smith)
 bästa gla´-låten just nu :)

People say that time will heal 
But you know, they just don't feel what you feel 
Times are hard but God is so good 
He's never failed you, and He said He never would 

He see's your tears 
He fights your fears 


Hold on, help is on the way 
He said he'd never leave you or forsake you 
Stay strong 
Help is on the way 
He'd said he'd help you 
Just reach out and take his hand 


He knows your heart, He lifts your head 
He's always close enough to hear every word you said 
When you're weak, He said He's so much more 
His arm is long enough to reach you where you are 

He see's your tears 
He fights your fears 

song from

I morse fick jag en sån go känsla av rikedom. Först fick jag väcka-nosapå-klia på ryggen på mr minst, sedan på herr mittimellan och sist på lady- 15.