roligt pensionärsliv

Ibland funderar man på hur livet som pensionär skulle vara. Fri att hitta på vad som helst, fri att styra innehållet på sin dag förutsatt att man är frisk och har pensionssparat flitigt.

Igår ringde jag min mor hon var klart upphetsad och sa:
-Idag händer det spännande grejjer här!

Men oj  tänkte jag nu gör de sig av med gården och flyttar, säljer stora maskiner eller avyttrar ngt annat viktigt. Båda mina föräldrar är väldigt aktiva och har många spännade saker för sig så jag anade något stort. Min kropp gick in en slags chockförberedelse innan jag frågade försiktigt, - jaså vad då?

-Jo, vi sitter här i köket, pappa och jag, och tittar när snön rasar av lagårdstaket!

Efter min kroppsliga uppladdning blev svaret nästan en besvikelse men bara en pyttestund för sen skrattade jag gott.

Skönt att pensionärerna inte har svårt att roa sig ;)



 

Det här är utsikten från köksfönstret i Högryd och tittar man lite snett ser man det spännande lagårdstaket.

Vem behöver bingo och dagledigträffar när man kan konsten att roa sig på egen hand ?







snö eller sol

Jag gillar snö, jag älskar snö, snö är kul....fast just nu har den gett mig lite ont i ryggen. Helt plötsligt börjar jag fundera på om inte våren är helt ok.
Man får inte ont av att plocka vårblommor...eller?

Vas på rad - Större bild/fler bilder
söt vas för vårens blommor från Cosas webshop.



...och idag ska det dala fler flingor har jag hört.

Bye the way har Knätteborna gått i ide?





tripp i kurvan

Hjärtat klappar, kroppen är spänd, svetten kommer  krypande i handen. Det är skidåkning som gäller, mina fötter trippar mot mattan i kurvorna det gäller att inte ramla...inte jag alltså det är OS på TV. 

Sverige går för GULD!!

Det bästa med sport på TV är att man slipper träningsvärk....



Tänk att man kan säga att "vi vann" utan att ha tillfört prestationen ett enda dugg.
Rätt sjysst

GULD!!




OS i rodel och korv

Vilken härlig dag!
Dessa snömassor inbjuder till mycket lek och skoj. 
Idag var det OS uppe på Sträckås och hela familjen hade kvalat in till alla grenarna.

Invigning och grengenomgång.

 


Innan tävlingarna började såg alla till att dopa sig med  ett riktigt gott fika.
 


Andra grenen var sprint.

 

Arvid mot Robban.                                                  Maja gör ett ryck och drar om Bettan "Majdic".



 

Tredje och fjärde grenen utspelades på en lutande åker där värdnationen för dagen hade byggt upp en rodelbana och ett freestyle-hopp för snowracer. FÖR HAND hade fam Norén skottat ihop en 3 meter hög startkulle och en rodelbana med doserade kurvor!! Så coolt!

Det är svårt att se på bilden hur fräckt det var.

Den sista grenen var den mest riskfyllda och precis som i Vancouver blev det både en och två rediga kraschar, vi skyller inte på banbyggarna i detta fallet.


 
  


Goa vänner, härlig dag, mycket skoj och skratt..







En dag att arkivera som en såndär med guldkant.

WE LOVE U FOLKS!





and i love it!

Snö snö snö och det i massor. Grannen "Järn-Åke" frågar mig nästan varje dag om jag fortfarande tycker det är mysigt.-JA! svarar jag och skrattar, jag tycker fortfarande det är mysigt. Snö är fantastiskt.

I lördags var vi i Högryd och ägnade oss att skotta fram en hel gård. Jag började med att imponera ( hoppas jag!)både på min man och min far genom att skotta loss den fastkörda traktorn..Girlpower!! :) sedan ägnade vi oss åt olika aktiviteter allt efter styrka och kunskap.


Axel tog spaden och skottade framför dörrarna




Rob fick en större skyffel och ett större uppdrag.




Arvid körde snöskyffel med motor på.





..och vi tjejer la beslag på traktorn. Det var inte den snabbaste skottningen världen har sett men det var vansinnigt roligt att köra snö. Funderar på att anmäla mig till frivilligkåren om det finns någon.

I Johannas ålder hade jag kört traktor i 8 år men då bodde vi ju på landet och jag var pappas dräng. Nu var det J´s tur att pröva på. oj oj oj fram och tillbaka, tvärnit och ryck och många skratt-härligt!



Mormor gjorde det hon är bäst på, fixade fika och mat-mums!



och flingorna dalar fortfarande.....




Om att klä ut sig till Björn

Jag har varit ledig idag. Bilen fylldes av killar och kosan styrdes mot Borås. Bio stod på programmet. Lillemannen som vuxit en del behövde lite nya kläder så vi gick till HM (bara om jag lovade att gå till BR sedan). Axel tog fram en ljusrosa piké som han ville ha. Absolut! sa jag, - den är tuff.
Vi brukar ha långa diskussioner om vad han vill ha på sig och vad jag tycker är coolt-inte samma sak! Men idag! Ingen diskussion, bara en förvånad och glad betalande mamma.

Axel gick glatt svängandes med påsen i handen och sa:
Mamma, nu kan jag klä ut mig till björn.
Va? vi har väl inga sådana kläder och du tycker ju inte om att klä ut dig?!
Jo, nu! Nu kan jag klä ut mig till Björn Gustavsson!



Johanna är på läger i fjällen, jag undrar hur hon har det. Trots att hon skickar sms så att det blixtrar så dimper inte så många av dem ner i min inkorg.
Det är konstigt det här med moderskap.
Ena sekunden är barnen totalt helt beroende av en, kan ingenting utan hjälp, vill ha kramar och kli på ryggen. Andra sekunden vill de helst inte ha kontakt alls. Jag som har lite behov av kontinuitet kastas runt i min mammaroll från vägg till vägg men jag börjar vänja mig.
(OBS! J är en väldigt lättskött och trevlig tonåring)

Jag tycker att det borde finnas tydliga plakat på stan med varningar om hur snabbt föräldrarollen ändras när barnen börjar högstadiet så att man kan förbereda sig.  Upp till ca 12 år går det i hyfsad jämn takt men där någonstans drar turbon igång och svisch så har man halvvuxna tonåringar i hemmet.
Det är ju fantastiskt roligt det är inte det men den här vårdande omsorgsrollen, fixandet och allt annat som man byggt upp under 14 år har ju tagit tid att forma så man skulle behöva en långsammare utskolning än de tre månader som det tar för ett barn att förvandlas till tonåring.

Arvid är på väg in i den där dimman också men han berättar fortfarande glatt vad som händer. Dvs vilka som gör de snyggaste 360 i backen , vilka som är de grymmaste coolaste på youtube och vilka nya kompisar han har på facebook och msn. För honom är hela världen ett smörgåsbord av människor han inte lärt känna än.
Vi är väldigt lika, jag kan läsa av honom väldigt snabbt och förstå hur han tänker. Det är rätt coolt hur man ser ens egna personlighetsdrag i sina barn.
.
..och vad man älskar dem!!! Finns ingen gräns!


Det här kommer jag få skit för och kommer förmodligen få böta mig ur .......men det är det värt ;)






att längta bort..

Vi har en liten intern konflikt här hemma. Varje dag vi kollar vädret så blossar den upp. Några uttrycker sin glädje och en blir grinig.
Den deppige hittade jag framför datorn för en stund sedan. Han surfade på fritidsresors semester-TV.



Han är inte den som längtar bort. Ska man analysera läget så är det krisvarning, han vill inte ens åka skidor. Knappt  följa med på helgpromenad. Jag tror att utejobbet denna vintern har framkallat ett slags vintermotstånd. Stackarn.



/A

Tillbaka till forntiden del 1 & teaparty


Blunda! (inte nu! sedan, efter du läst färdigt)

Du ligger i en säng.
Det är nybäddat.
Lakanen luktar solsken och tvättmedel.
Det frasar om tyget fast det samtidigt är mjukt.

Lakanen du tänker på fanns i din barndom och var förmodligen redan då gamla. Har du haft tur hade din mamma med sig några i boet när hon gifte sig annars låg de kanske i farmors/mormors säng. (Du som ska tänka detta måste ha passerat typ 35års sträcket)

Ett minne blott?
Nej, de har återuppstått!

Af Swedala kommer inom kort prångla ut dem i butik. Mariella i Borås kommer att ha dem enligt säker källa.

Det finns fler än de på bilden. Utan text, med text, turkosa, grå, vita. Varianter från gulligt rött till coolt turkos med knallgula knappar.











I morgon är det fredag. Min öppningsdag på jobbet. Jag brukar koka te på morgonen och fler och fler av barnen tycker det är mysigt att vara med. Några har egna tepåsar med sig. Förra fredagen bakade vi scones och tog med oss till frukosten. Gissa om jag bara hade glada föräldrar den morgonen. Det är ngt visst med nybakt-lukten den får många att spricka upp även kl 7 på morgonen.


  
                     


God natt! Bara härliga drömmar...





 



Rattmuff på!!!

Det är kväll. Glöden i kaminen pulserar ut värme i huset. Det är tyst, det är mammatimman. Mammas tid för dator/surf. Mina öron får bara njuta av tystnaden. Detta är balsam för själen för en fritidsfröken som har öronen fulla av ljud hela dagarna.

Det kommer ljud i från golvet. Någon gnyr.
Det är resultatet av det där med sladdfostran-hårt uppdrag (se tidigare inlägg)

Jag gick på mjuka linjen, den där som inte (förhoppningsvis!!) har någon betydelse om 15 år.
Nu i två veckor har A somnat i soffan/framför brasan på kvällarna. Istället för att envist hävda att han vid 6årsålder bör kunna somna i sin egen säng har jag ändrat mig och går nu mer på Axels önskan om att han vill somna där vi är. Faktum är att han somnar på ca 5 minuter och vi behöver inte vara osams.
Robban brukar bära honom till sängen, nu har han också somnat så förmodligen blir en liten man förvånad i morgon bitti när han kommer vakna i vardagsrummet.

Jag och Johanna har tittat på tjejfilm ikväll. Romantiska komedier är min melodi, engelsk kostymfilm går också bra. Arvid och Robban har också en favvo-genre....Åsa-Nisse!



Läste en blogg alldeles nyss om en människa som gick rakt på sak med det där om vad man skapar för en bild av sig själv när man bloggar. Hur äkta vågar man vara? Vilken bild vill jag ge och vilka sanningar vill man dela?
Frågor som kommer upp emellanåt när man skriver.

Jag tycker om bloggar som roar och jag tycker om att skriva så att det är roligt att läsa men när någon annan delar lite av sitt djup i en blogg blir jag rörd och en sorts respekt för den som skriver växer fram.
Så åt alla er som skriver ur hjärtats djup-fortsätt!

Nina som jag länkar till skrev så bra om att man lär känna sidor av sig själv när man skriver och jag kan bara hålla med. Det är en härlig resa.

Till er som inte börjat blogga än-gör det, det är jättespännande!
För övrigt behöver jag tips från er om bloggar som ni läser, jag har några få favoriter men vilka är era?




Det här är ingen snygg bild men vad jag ångrar att jag inte köpte den vita pälsmössan för 50 hutlösa yan vid den kinesiska muren. Den hade varit go att dra ner över öronen i smällvintern.






Rattmuffen behåller vi på ett tag till!




Tydligen så har badhusinlägget skapat en hel del intressanta diskussioner runt om i min bloggkrets. Många har funderingar på hur det hela går till, hur man lever med ev. stubb och annat. Ni som har erfarenhet kan väl skicka in en anonym kommentar.
Det ringde en barnmorska häromdagen hon hade stor erfarenhet och lät hälsa att det  inte är bra att inte ha...ja..ni vet.....

Alltså då på tal om att dela sitt seriösa innersta....eller var det rattmuffen som fick in mig på det här???

Nu slutar jag med risk för att ni inte tar mig för att vara en särskilt seriös och respektabel människa.

Over and out! /A



RSS 2.0