När jag var liten tog min mamma och pappa med mig på tältmöten. Det var nästan som cirkus. Stort tält och sågspån på golvet. Mycket folk och musik men inga popcorn.
Jag har inte varit på tältmöte de senaste 20 åren men tyckte att det var dags att ge mina barn en annorlunda upplevelse. Vi hoppade in i bilen alla fem och mötte upp 4 Rohdén för vidare färd till Vårgårda där själva cirkusen skulle utspelas.

Jag höll tummarna hela vägen att detta inte skulle bli en familjeflopp.

Jag hade inte ens behövt hålla tummarna i närheten av varandra.

Scenen intas av en liten barba-liknande-markooliolik man i hitlerjugendbackslick. För korta gabardinbyxor, barfota i vita tygskor, brun lamullströja, vit skjorta, grön fluga och ett par präktigt stora glasögon....hjälp! Barnen kommer inte vara helt överens med mig om att detta var en finfin ide´.

1,2,3,4...musiken räknas in och sedan drar ett GRYMT GUNG igång. Soul med sväng och ös som ger oss alla leenden på läpparna och sväng i benen.



 

Samuel Ljungblahd är namnet att lägga på minnet gott folk. 

Religiös upplevelse kan man få på en fotbollsmatch eller på stora konserter men när budskapet är rakt och utan krusiduller då blir upplevelsen en religiös knock out.




Alla nöjda och glada! ...tur för utflyktssamordnaren.



And now it´s timte to:





nattinatt

Jag har världens bästa promenadkompis. Vi motionerar inta bara våra kroppar utan ger våra själar en rejäl omgång också. Vi avhandlar det mesta både glädje och bekymmer.

Christina är en av mina stora idoler. Hon har ALLTID godsaker i frysen, alltid massa gott i kylen, har världens koll på almanackan (lite av denna punkt tackar vi hennes man för). Nästan alltid nystädat. Ordning och reda.

William 8 år:
Fröken vet du varför männen lägger huvudet på sne´när de ska tänka?
Jo, för att de båda hjärnhalvorna ska komma i kontakt med varandra.

:)




Tror faktiskt att jag ska se om det fungerar lika bra för oss kvinnor det hade varit praktiskt i många sammanhang.



.........................................................................storyn fortsätter efter 3 timmar:

För tio år sedan åkte vi till Köpenhamn för att njuta av Tage Andersens butik. I söndags packade vi fikakorgen och gjorde en tur till Bottnaryd och Tages utställning där. Han har ett fantastiskt uttryck i det han gör.
Väldigt mycket Danmark fast här-var Helenas kommentar. Precis! och lite Frankrike och kanske Italien också.

Gubbarna gick mest omkring och tittade på den, enligt dem, hutlöst dyra konsten. Det ena skrattanfallet efter det andra över krumelurlysrör och klabbtavlor för femsiffriga belopp.

En alldeles utmärkt söndagsutflykt med gott fika nerstoppat i korgen.


      

Vi har en liten tradition det är att bli fotograferad den dagen man börjar skolan. Även de stora ställde upp piffade och klara för att hoppa på bussen. Johanna var noga med att lillebror skulle vara välklädd och enligt storasysters anvisningar fick han rätta till och vika upp byxorna innan de kunde gå. Jag får väl ha lite koll så hon inte kör slut på honom.




Det är så svårt att fatta att min små korvar är så här STORA!

Här kommer den lille korven uppställd och klar med ärvd skolväska laddad med ett äpple.

Jag har ett minne av en butik i stan där man kunde gå och fnissa åt gamla långkalsonger och brynjor. Jag minns att vi var och handlade pyjamas till min farfar och att de i flera år skyltade med blå, gröna och orangea fiberpälsar,
Jag minns att det var jättetrångt och att det knappt gick att gå mellan alla klädsnurror. Hade det inte varit så fullt av kläder och kartonger hade man troligtvis sett vilken fantastisk lokal man var i.

Tjejerna Ulrika och Linda har upptäckt den lilla skatt som låg gömd/glömd i centrala Ulricehamn och nu låter de sina män fixa och greja så att de kan öppna kläd och kalasbutik i mitten på september. De driver också teaterskola och ska ha sina övningar i en del av butiken. Har jag fattat rätt så kommer det finnas lite enklare fika serverat på "Leilaporslin" också.

Visst önskar vi dem lycka till!


Jag har anmält mig som frivillig prao, ni vet de dagar jag börjar kl ett.

Det är spännande saker på gång. Vackra saker kan man som sagt inte få nog av.
Snart smäller det för de finaste lakan Sverige sett.....

På trendenser.se står det att de är först med att blogga om dessa men hopp-hopp-hopp! sakta i backarna jag vet vem som var först!!! haha :)

Känner ni igen det här?
Jag kommenterade inte, det det räcker att ni vet.





Idag fick jag en liten present av min gulliga kollega Ulrika som snart öppnar en annorlunda butik i Ulricehamn (googla busaåkalasa) hon vet att ett besök på Formex står ganska högt på min önskelista, jag fick iallafall ett nyckelband med loggan på som jag kan hålla och dra i och drömma vidare.

Frossa i saker på en inredningsmässa...usch så världsligt...men fy bubblan vad kul det skulle va. Någon som hänger på nästa gång?








 

Johorå!

Sårbarhet berör. Att stå på scen och vara vingklippt av en hjärntumör, visa sig skör och ändå ge allt till en kokande publik det är tufft.
Tummen upp för Marie Fredriksson.