från ugglepinnen till ja vart?

Livet är stort och världen är liten.
Så liten att man kan hoppa från kontinent till kontinent i raska kliv. Man kan ha vänner och uppdrag långt utanför landsgränserna och det är helt naturligt för vissa.

I gråa novembermörkret skulle man kunna tänka sig att det finns många som vill fly härifrån. Det vill även jag men jag vill gärna hem till jul. Vad är det som får oss att längta bort och vad är det som håller oss kvar?
Behovet av trygghet, att ha vänner nära, ansvar mot min familj-släkt tror jag är det som håller mig kvar. 
Feghet eller ansvar? det är frågan.

Åsså finns det de som längtar bort som faktiskt kan tänka sig att bryta upp sin tillvaro för att flytta utomlands. Längtan och förutsättningarna ser ju så olika ut hos oss.

För några år sedan berättade en kompis till oss att han hade en längtan att få åka till Afrika och borra brunnar. Vi blev helt tagna på sängen för genom alla år som vi kännt varandra hade han aldrig nämnt detta.
Jag tror att drömmar och längtan inte bara finns inuti oss för att härda ut en grådaskig vardag jag tror att det är en fingervisning om ett personligt uppdrag som skulle göra världen till en bättre plats.

Vilka drömmar och vilken längtan finns med i din personliga gott & blandat påse? och på vilket sätt skulle det förändra världen?

Tänk om vi alla vore duktiga på att lyssna på det örat som både går uppåt och inåt. Hur skulle det se ut då?



En måndagsfundering från ugglepinnen. HoHo.





Per-Erik – Vilken värld det ska bli





















Kommentarer
Postat av: Birgitta

Hörde idag en novell i radion som heter Askresan.

Den slutar med orden - Det finns bara två sorters människor, samlare och nomader.

Det är därför en del ugglor sitter kvar på samma pinne. Ugglemor är väldigt tacksam för att du sitter kvar. Man kan förverkliga drömmar i närområdet.

2010-11-16 @ 12:08:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0