Jag var hos ryggdoktorn igår. Det slog mig att upplevelsen var ganska snarlik den jag hade när jag tog körkort. Min hjärna koncentrerade sig till max. Då kanske inte så mycket åt att köra det lärde jag mig i 11 årsåldern. (Det är sånt man var tvungen att kunna om man bodde på landet.) Nej min tanke hade fullt upp med att klura ut varåt vänster och höger var.

Efter diverse övningar med lyfta och korslagda ben och armar och direktiv om höger resp. vänster var jag helt trött.
I hjärnan.
Det förstod tydligen farbror N för rätt som det var började han att utföra kommandon både med mun och en lätt touch på den sidan av kroppen han menade.

Klok man.

Varför är det så attans svårt att veta vad som är höger och vänster? Jag hade ett knep när jag var liten. Vänster arm bröt jag två gånger. Den högra bara en.  Det är ju så länge sedan så nu har jag nästan glömt vilken arm som  var vilken.

Det där höstpiffet som blev en trädgårdsröjardag som blev ett ryggdoktorbesök som blev ett ovanligt dyrt
blomköp...





När jag gick på stan så drog jag om en man som lite schluddrigt hojtade -"NICE BOOTS!"  komplimanger en torsdagsförmiddag sitter finfint. Tack!
Vem behöver 5000kronors-stövlar när man får uppmuntran för sina 300kronors från L 157?

Visst Bettan de är fina! :) svara nu då jag vet att du läser, haha

HEJ!