egen polack



För ca 4 år sedan göts det en trappa i betong. Jag var uppdragsgivare och Pappa och Rob var "polackerna". (Båda helt sjukt arbetsvilliga och  avslutar sällan innan de hållit på i 12 timmar)

Min vision var en halvmåneformad trappa beklädd med gatsten. 
Någonstans strax efter det att betongen stelnat tog det stopp. Vi hade ingen direkt lösning på etapp 2. Vi har pusslat och flyttat gatsten i mönster ja de två första åren iaf. Resterande  24 månader har vi inte låtsas om att det fattas ngt.

Härom lördagen tog R morronkaffet ,öppnade dörren, kikade lite och sa -Ja drar till järn & bygg!
Sagt och gjort 10 min senare var han på väg.

Alla ni som undrar hur det är att ha en snickare hemma....på A svarar vi KANON!


När R kör fast (bilden) ställer han sig en stund, tittar och visslar, vilket verkar hjälpa för minuten senare är problemet löst...om man inte jobbar med sten då, förståss då kan man  få vänta.... :)



Om Jonas i Borås läser detta så är din utmaning inställd, Annat ev. arbetsbyte kvarstår :)




Kommentarer
Postat av: Birgitta

Det är väl skönt att få lämna ett problem bakom sig och ta tag i nya! Det är det som är livet. Ständiga utmaningar.

2009-05-15 @ 18:02:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0