Egentligen började det hela i fredags. Jag var sugen på att göra fint utanför huset. Jag började i fel ända. Jag tog med mig Christina för att köpa piff till höstkrukorna.

När jag kom hem insåg jag att det inte skulle hjälpa med lite grönt i en kruka för att få ordning på torpet.
Då bestämde jag mig för att vika lördagen till hårt kroppsligt arbete.

Mannen tvättade taket och sedan huset och sedan altanen och sedan möblerna.....
Jag klippte, krattade, rensade, röjde, sopade....

Kl 20.00 tog det stopp. Min kropp var öm.
Som en sista åtgärd blev piffet planterat, japp! där satt det.
Tänk att det ska vara så mycket jobb för att få i lite grönt i en kruka.

Det blev god natt kl 21.45.
Jag är klen.
..och fortfarande leabröten.

 Egentligen har jag allt man kan önska sig och massor av mer där till. Jag, som de flesta andra är skadade av den miljö jag lever i,  har helt världsliga saker på min önskelista. Plats ett, två och tre är upptagna av "fred på jorden", " mat till alla" och "rättvisa på jorden". Frisk familj och goda relationer måste jag nog också klämma in där.

Men sen efter detta så finns det en sk. ego-lista. Jag vet att jag inte skulle bli lyckligare inombords av sådana saker... rent intellektuellt alltså så vet jag det men lik förbaskat sitter jag här och ler och drömmer om....

1. fina stövlar från fiorentini-baker  ,gärna ett par av varje sort och färg. :)
2. nya tapeter på gästtoaletten
3. ett nyrenoverat sovrum med nya fina lampor och gardiner
4. en fin stor matta i hallen
5. snygga solglasögon av god kvalitet
6. hårda backhands (dessa kan tyvärr inte köpas bara förtjänas av hårt och idogt arbete)

Ja, så här världslig är jag, trots medlemskap i känt trossamfund. ;)

Högst på några av familjens önskelista denna söndag var att se Elfsborgsmatchen mot Örebro. Den lite otippade konstellationen Robban och hans svärmor tog med sig J och A för att hejja på di gule.

Ser ni mig i ett par riktigt snygga stövlar så vet ni att...
# Fru Lööf är fattig
# Familjen Lööf får äta havregrynsgröt 3 ggr om dagen i en månad

..fattig.... fast bara i plånboken inte i själen :)




 



shop ohoj!/a

Vid frukostbordet på fritids:

pojke 1 -Min gammelmorfar är död. Han levde förr i tiden.
pojke 2- Vet du om han träffade Jesus?
pojke1- Nä, jag vet inte det. Jag frågade inte, jag hann inte.


Tänk att man har betalt för att lyssna på sådana små underbara dialoger.

Morfar avlivade ett påkört rådjur. Det skulle grävas ner.
Axel är tyst en stund och frågar sedan:
Kommer det upp ett nytt rådjur där morfar gräver ner det gamla?

Vi hoppade in i bilen och drog norrut.
Varmt och vackert.
Sniglade oss upp genom västergötland och gjorde första stoppet i Karlsborg.

-Titta noga nu barn detta är Karlsborgs fästning! Känner ni igen er, ni har varit här förut.
(svar från baksätet) - Nääää.
- Det ser du mamma, nu har vi sett så många slott och kulturgrejer så vi är helt förvirrade. Vi vet inte ens  vilka de är längre. Vi behöver inte fler!

När vi kom till Örebro höll de yngre tonåringarna på att svimma av kulturpåverkan när jag ville visa dem Wadköping. Vågade inte ens nämna att det mitt i Örebro fanns ett slott också. De blev inte särskilt förvånade när tornen och vallgraven anades i stadskärnan.
En dag kommer de små liven tacka mig för sin kulturella insikt! ;)
De kan också lägga Falu koppargruva, rundtur bland pittoreska Siljansbyar och ett besök i Nusnäs på sin lista över besökta platser.





När delmål ett hos Fam Fichtelius med bebismys och kulturboende i härbre (nytt ord för delar av familjen-vi som tittar på sommarprogram med barfotafarbror vet ju sånt redan) var avklarat drog vi till Sälen där fam Wessbo/Josefsson drog med oss ut i naturen och blåbärsskogarna.
Bästa höjdardagen blev besöket vi Fulufjällets nationalpark och Sveriges högsta vattenfall. Sol på himlen, blåbär i riset, god matsäck och lika trevligt sällskap som i Siljansnäs.







Mappen i själ och hjärta med innehållet för den här sommaren börjar bli full.
En veckas ledighet kvar.
Hallonen är plockade och syltade.
Jordgubbarna och blåbären är instuvade i frysen. (Förutom en liter som Ivan Ernvid hemskt gärna ville ha, hoppas de var goda! Fick du smaka Kerstin?, haha.)
Gele´står i kylen och de första kantarellerna är stekta.
Det låter som hösten knackar på dörren.
Nej, inte än,  jag behöver lite mer sol på näsan...
och lite mer fika....och lite mer träffa vänner.....