..skickade man brev på posten

..tankade på macken

..köpte korv i korvkiosken

..köpte blommor i blomsterbutiken

..köpte godis i godisaffären

..fick plåster av skolsköterskan

Där hängde jag med, det fanns en logik.

Nu för tiden

..skickar man brev på macken

..tankar vid affären

..köper korv där man kan posta brev

..köper blommor på ica och inredning i blomsteraffären

..köper godis där man hyr filmer

..letar efter skolsköterska som har mottagning efter kl 15 på fredagar ??

Hur blev det så här?

Jag känner igen mig själv i detta syndrom.

Jag sneglar på andra, ser vad de gör bra.

Kan jag göra likadant?

Jag testar.

Jag glömmer vad som karaktäriserar mig och försöker att bli som någon annan.

Det är lätt att snegla på  människor som har utstrålning och självkännedom och vilja kopiera det.

Tänk om vi istället la krutet på att bli det bästa av oss själva.

Jag är posten och jag ska bli bäst på paket & brev-logistik!

Jag är macken och jag ska bli bäst på att serva trafikanter och fordon!

Jag har tittat på en serie om plastikoperationer.

Tragiskt! (Det finns absolut positiv medicinsk plastikop)

Jag fastnade för ett reportage om en kvinna som hade fixat sin näsa.

Nu 10 år senare ångrade hon sig djupt. Hon sörjde sin unikhet.

Hon sa - min utsida kan aldrig mer fullt ut spegla min insida.

UNIK!

Det är ju det som är så coolt...fantastiskt..skithäftigt!

Låt ingen beröva dig det.

Det är inte många veckor sedan som jag uttryckte inför ganska många åhörare att jag är rädd för att vara udda.

Det skrämmer mig på ett sätt, det är ganska tryggt att vara mainstream.

Det bästa när man säger saker högt är att orden letar sig in genom öronen och landar på ett nytt ställe i hjärnan där man kan bearbeta saken på nytt.

Rädd för att vara udda??!

Det är ju precis det vi ska vara!!

Udda!

Unika!

Jag måste skärpa mig.

Alla ni som hörde mig säga detta, påminn mig om att udda är fint.

Rynkor är coolt.

Kossor kan simma men det kanske inte var meningen, spännande tanke iofs.

Fast då är vi väl tillbaka på det det där med brev på macken.

Ja, ja låt de göra som de vill men du måste lova att fortsätta vara du!