oj så fint!
Vilken potential!
Inspirerad av en fisk och udda fåglar
Efter att ha sett på denna bild från Odd Birds tog det ca 3 sekunder att bestämma mig för att genomföra ett verkstads-lov på fritids. Jag tar hand om målarverkstan och ska börja det hela med att visa ungarna den här bilden.
Fram med färger-datorer-tidningar-naturmaterial-klister-ALLT!
Härligt med lov, då jobbar vi "ostört" på fritids hela dagen!
kakor och minst en styckad tjur
För ett tag sedan träffade jag en kvinna som hade tre frysar. De är fyllda med minst 15 sorters kakor. Det finns alltid minst en styckad tjur. Alltid hembakt bröd OCH bullar.
Kvinnan åker aldrig spontant till stan, shoppar bara en gång om året (i Ullared).
Till jul finns det minst 10 sorters hemgjort julgodis och nygräddat vedugnsbakat bröd.
Hon går upp kl 6 och springer VARJE morgon ÅRET RUNT!!
Min man trodde inte sina öron! Finns det sådana på riktigt?
Han har pressat mig på vem denna kvinna är. Jag vågar inte berätta. Stor risk finns att han överger mig och försöker erövra henne.
Tips till mina singelvänninor testa FRYSTRICKET! (inte på R bara!)
....jag har nämnt frysar förut, ett återkommande ämne här på bloggen.
Min analys av det måste vara att redighetsfaktorn = hur full frysen är.
Ja, ja det lilla som fanns i den räckte ialla fall till 12 personers middag idag. Trevligt!
detta har hänt....
Min mobil är full av små vardagsglimtar, kort som var tänkta att bli blogginlägg var och ett för sig.
För det är ju så att när det dyker upp små happy moments är det mobilen som är närmast till hands.
Så varsågoda några mikro inlägg:
Arvid 13 år filar naglarna.....??....!! Ovanlig syn vi fick oss ett gott skratt.
Trodde bara att det var jag som haft fransk manikyr på mina tånaglar-fel!
Mina fick jag efter jag svarat ja på en fråga som jag i en fet jetlag-dåsigihuvudet inte hade koll på. Men söta blev de små tårna och de gladde mig varje gång jag tog av mig strumporna ett bra tag. SKRATT!
Bilden hittade jag i ett reklamblad.
Många timmar spenderades i somras i kyrkan som vi renoverade. Här är uppackningen av stolarna. Nina ser du mattan?!
Mobilen är ju även med på jobbet. Vi gjorde en skogsutflykt, hittade stöldgods,söndrig bil med polistejp runt och en rostig gammal lampskärm.
Med fantasi och kreativitet blev den så här fin!
Ibland tittar man till på sina barn och tycker att de är extra fina. Här är Arvid i provrummet på Lager 157. Arvid jag ska köpa den skjortan till dig. Du är min bästa Arvid! puss.
En söndag för ett tag sedan åkte vi till våra fina Janne och Helena för en skogspromenad och lite lunch. Titta vad som låg på bordet. Finns det ngt finare än när någon tänkt till eller gjort sig ett extrabesvär för att glädja andra?!
Soppan var god, promenaden var härlig och vännerna var bäst!
Jag och min kollega Pia har delat vardagen i många år. Nyss var vi på en tripp till Stockholm för att bli ännu (! :)) duktigare pedagoger. För alla skattebetalare som undrar vart pengarna i utbildningsnämnden tar vägen vill jag bara redovisa att hotellrummet vi fick hyrt åt oss var billigast tänkbara.....utan fönster.
Underbara dagar med mycket skratt.
Vi är lite som Abbatjejerna, en ljus och mörk.
Det finns människor som man inte träffar så ofta men som man vet tänker på en flera gånger i veckan och som man skulle kunna ringa mitt i natten. Vi har inte alltid kontakt men vi hör ihop..eller hur?!
Lite äldre än när vi träffades första gången....
Oj, den här bilden den skickade jag till min man som skulle påminna sina barn om att det finns något som heter morsdag.
Jag hittade chokladhjärtan i bilen några dagar senare och Axel sa - Dom har vi köpt i hemlighet till dig mamma!
Ibland måste man bara ta sina barn och åka till stan för att fika. Det här var i Borås i somras. Vi skickade bilden till pappan i familjen för att säga att vi saknade honom.....och lite för att göra honom avundsjuk på de goa bullarna.
En bild från stugan. Arvid fick ett Leila-ryck och ville bjuda oss på hallonmuffins.
5 av 5 toast Arvid! 1337 eliiit!
Livet är inte en massa dagar det är en massa muffins. En del har vi ätit upp andra bara står på plåten och väntar på att bli det...uppätna alltså.
Lots of raspberry in your cake babies!/A
ett äpple om dagen eller 300
Jag sa att jag skulle göra äppledricka av dem men det tyckte han de var för fina för så i söndags stod det en ny låda med lite mer mogna äpplen som passade till dricka.
I kylen väntar 6 liter äppeldricka på att bli färdig och i frysen finns klyftade, skalade att ta fram i vinter.
..och i garaget finns en orörd låda med de fina äpplena som ska ätas och njutas direkt. Dvs inte av mig jag är allergisk men pappa berättar för mig att dessa är den allra finaste, mest fantastiska sorten de är såå goda.
Han är fin han som önskar oss det bästa som han vet och jag kan äta dem bara de är tillagade-tur!
Jag vet att du läser pappa, så än en gång TACK! för allt det fina som vi får.
KRAM!
(nu blev jag lite sentimental....)
Freda`s-mys
...."rattatattatata du dansar runt på ängarna du svävar i det bå, du leker som du aldrig har gjort!
Gubbar med gitarrer, ostylat, ruffigt, äkta och själspoesi. Passar mig perfekt.
Texter som är välbekanta men som får ny innebörd eftersom mina referensramar inte är de samma som när jag var 16.
saxat ur BT:Musik har en förmåga att ta dig tillbaka i tiden, till en annan plats eller ett annat tillstånd. Känner du det bitterljuva pirret i magen och hur det upprymt sprider sig rastlöst ner i benen? Det gjorde publiken på Folkan. I fyra extra nummer var det stående ovationer, jubel, handklapp, allsång och dans.
Japp! och jag var en av dem som svettig och glad gungade i takt till de gamla gobitarna.
Förra gången jag var på Freda´konsert var 1988 det var ösigt och skitkul för vi stod längst fram och var så nära idolerna så vi nästan svimmade. Lyckan gick nästan att ta på. Så nära att idolstjärnglansen nästan ströddes lite över oss...så nära.
2010 sitter vi på rad 6, vi ler och klappar i händerna de första 10 låtarna......med ihopknölade pappersservetter i öronen....
När extranumrena drar igång förflyttas vi till -88 (nästan) vi står kvar på vår rad men örontussarna åker ut, armarna upp och höfterna gungar igång itakt med att knäna böjs.YEAH!
Kapitel 2
Utelåst.
Efter konserten blev jag hemskjutsad.
Jag knackar försiktigt-ingen öppnar.
Jag knackar hårdare på fönstret-ingen öppnar.
Jag plingar på dörren, 5 gånger-ingen öppnar.
Jag går runt huset och kikar in genom fönstret, sonen ligger i soffan och sover (50 cm från altanfönstret)
Jag knackar- bankar-sparkar-ropar!!!-INGEN ÖPPNAR!
Jo! Någon öppnar!... men inte någon från vårt hus, det är grannBosse som öppnar sitt fönster och undrar vad som händer.
Han kommer över med en bunt omärkta nycklar men ingen passar vår dörr.
Etapp två
Jag ringer 20 gånger på dörren-desperat!
Mobilen och telefonen gör heller ingen verkan.
Det blev en väntan på trappen tills mannen kom hem....
Med snö som yrde runt öronen så blev det riktigt mysigt.
expedition popcorn
Ibland funderar man på hur man ska kunna utveckla sin vardag för att få till det där lilla extra. I söndags hade vi en otroligt skön dag framför brasan i ett nystädat hus-lyxkänsla. Andra dagar vill man att det ska hända saker hela tiden.
Idag läste jag en blogg om två familjer som byggt om varsinn Landrover till rullande hem och drog iväg från Stockholm för att senare hamna i Kapstaden!
Vilken grej! och vilket mod. Gissar att en sådan resa kommer att färga dessa barns liv en hel del. Kika in här www.smallbigexpedition.se
Vet inte om det är åldern eller min kreativa själ som gör sig påminn men ibland får jag sådan lust att göra nya saker, måste liksom passa på innan det är kört på nåt sätt.
Jag får massa ideér i huvudet men oftast kommer de inte ut i verkligheten utan hamnar i en mapp i datorn. En dag springer jag kanske på någon som vill hoppa på tåget med mig och förverkliga något av popcornen som ploppar ut ur min hjärna.
plopp plopp...
Lite vänner och god mat runt det här bordet hade inte gjort ont.
lite tungt
Detta inlägg hade kunnat handla om ett stort svampfynd, hur kul det är att praoa i söt butik, vilken fin familj jag har men just nu är jag lite tung i sinnet och det är svårt att vara gla-käck.
Man kan ha bekymmer om det mesta egentligen tex. att diskmaskinen läcker, att jag inte har ett par svarta stövlar, att jag borde köpa en matta till vardagsrummet osv. Dessa triviala vardagsproblem hamnade ganska långt ner på listan när jag häromdagen blev bjuden till en familj som just fått sitt andra avslag från migrationsverket.
1% av de som överklagar får omprövning och då endast om deras barn är näst intill dödssjuka. Vilken ångest att veta att inom några månader kommer man att vara tillbaka i ett helvete som man flytt från med dödshot hängandes om halsen.
När jag går till sängs funderar jag på nästa dag, vad som ska hända och vad jag ska ha på mig. De i sin tur dealar med frågor som -vem tar hand om våra barn om vi dödas? Vilken dag skickas vi tillbaka?
Hur somnar men med en sån klump i magen?
Livet är så fruktansvärt orättvist.
Jag kan ju välja att vara lycklig som inte har det så och på ett vis så är jag det men just nu känner jag så med denna fina familj.
Det kunde varit vem som helst, det kunde varit min familj om jag fötts på en annan plats på jorden.
Det finns mycket att vara tacksam för.
