Fredagen den 1 mars var en märklig dag på många sätt. Mitt öde blev besannat, jag vann 500 kronor och jag hade en magisk stund med min yngste son.

 

 

 

Han hade planerat att gå på disco men 20 minuter innan så sa han- Näe mamma, gå å ta på dig dina längdskidor så går vi ner till fabriken och åker. 

Fredagkväll...lagom trött...inte sugen på att gå ut alls...

När Axel får för sig att han ska göra något så driver han igenom sitt projekt. Jag älskar ju egentligen små härliga upptåg så varför skulle jag streta emot när han hellre åker skidor med sin mamma istället för att gå på disco med kompisarna.

 

Det blev en alldelesmagisk kväll med stjärnorna som belysning. Spåren sjöng på sista versen men vad gjorde det.

 

Strax innan vi skulle gå hem så sa han: Mamma säg att det inte är sant! -vadå? frågade jag. Det där äckliga med pussar. Säg att det inte är sant att man måste göra det för att det ska bli nya barn.

 

 

Jaha! hur mycket ska jag avslöja nu då? Jag tog på mig den där riktiga fina modersömma blicken och sa:

-Jo, det är faktiskt sant.

NEJ! stopp mamma, säg inte mer jag vill inte veta!! ( Med både fniss och skräck i rösten.)

Efter en stund sa han:- å jag som på riktigt har trott att det räckte att mamman tänkte att hon ville ha en bebis så blev det en..sen skrattade han gott åt sig själv..

 

 

Det är fantastiskt att få vara med när livets små vardagsunder och nya upptäckter görs.