Varje höstterminstart tror jag att det nya livet börjar. Det organiserade. Jag lovar mig själv att använda samma färg på pennan när jag ska skriva i min almanacka. Där ska jag också skriva rakt och snyggt, för jag gillar ordning och reda.
På jobbet ska jag ha fina pärmar, inga lösa blad, det är bara slarviga personer som har det så. Inte jag.
Hemma har vi skohyllor i hallen, särskilda hyllor för idrottskläder, lådor för vantar och mössor och praktiska krokar för ytterkläder.
Jag är himla duktig på att ordna och fixa.

Mitt senaste projekt var att ha en matsedel. Det gick som allt annat, JÄTTEBRA!
Den var varierad med kött, fisk, soppa, färsrätter och annat gott.
Det blev väldigt strukturerat, lätt att handla, mysiga mat-kvällar. Alla glada och nöjda.

Rakryggad och nöjd intalar jag mig själv att skorna som står i hallen och inte i hyllan bara är en tillfällig dipp. Kladdet med fel färg i almanackan ett litet, litet missatg, gympakläderna på golvet en tillfällig engångshändelse av trötta barn och ytterkläderna som ligger på bänken i hallen tillhör förmodligen barnens kompisar.

Nu börjar det ramla in lite familj här och undrar vad det blir för mat.
Kolla matsedeln hojtar jag tillbaks.
Jag är nöjd! I vår familj har vi en matsedel. Det känns så strukturerat och fint.

Det enda av mina projekt som inte fallerat......



Jag är JÄTTEDUKTIG och så himla bra.

Jag såg ett program på TV om folk som ljuger så de tror sig själva.
Det kändes bekant på något sätt..... /a