...."rattatattatata du dansar runt på ängarna du svävar i det bå, du leker som du aldrig har gjort!

Gubbar med gitarrer, ostylat, ruffigt, äkta och själspoesi. Passar mig perfekt.
Texter som är välbekanta men som får ny innebörd eftersom mina referensramar inte är de samma som när jag var 16.

saxat ur BT:Musik har en förmåga att ta dig tillbaka i tiden, till en annan plats eller ett annat tillstånd. Känner du det bitterljuva pirret i magen och hur det upprymt sprider sig rastlöst ner i benen? Det gjorde publiken på Folkan. I fyra extra nummer var det stående ovationer, jubel, handklapp, allsång och dans.

Japp! och jag var en av dem som svettig och glad gungade i takt till de gamla gobitarna. 

Förra gången jag var på Freda´konsert var 1988 det var ösigt och skitkul för vi stod längst fram och var så nära idolerna så vi nästan svimmade. Lyckan gick nästan att ta på. Så nära att idolstjärnglansen nästan ströddes lite över oss...så nära.

2010 sitter vi på rad 6, vi ler och klappar i händerna de första 10 låtarna......med ihopknölade pappersservetter i öronen....
När extranumrena drar igång förflyttas vi till -88 (nästan) vi står kvar på vår rad men örontussarna åker ut, armarna upp och höfterna gungar igång itakt med att knäna böjs.YEAH!

Kapitel 2
Utelåst.

Efter konserten blev jag hemskjutsad.

Jag knackar försiktigt-ingen öppnar.
Jag knackar hårdare på fönstret-ingen öppnar.
Jag plingar på dörren, 5 gånger-ingen öppnar.
Jag går runt huset och kikar in genom fönstret, sonen ligger i soffan och sover (50 cm från altanfönstret)
Jag knackar- bankar-sparkar-ropar!!!-INGEN ÖPPNAR!
Jo! Någon öppnar!... men inte någon från vårt hus, det är grannBosse som öppnar sitt fönster och undrar vad som händer.
Han kommer över med en bunt omärkta nycklar men ingen passar vår dörr.

Etapp två
Jag ringer 20 gånger på dörren-desperat!
Mobilen och telefonen gör heller ingen verkan.

Det blev en väntan på trappen tills mannen kom hem....



Med snö som yrde runt öronen så blev det riktigt mysigt.