Så, nu känner jag mig lite gladare igen. Solen har bjudit upp till dans och vi passade på att göra några timmar i skidbacken. Axel åkte skidor och jag hoppade fram och tillbaka för att inte bli pååkt av någon från vårt grannland västerut. 
Jag är väldigt noga med att de som åker skidor ska ha hjälm men nästa gång jag bara ska stå och titta ska jag hyra en Michelindräkt för att känna mig säker.
På mindre än 20 minuter bevittnade jag minst 12 krascher i liften, 2 stycken bowlingåk-en grupp människor som faller som käglor pga att en skidåkare inte kan stanna-2 GÅNGER!
Ett barn som höll på att krocka med en tall. Alla ni som varit i Ulricehamn och åkt skidor vet att tallarna inte står i backen utan ca 40 meter nedanför backens slut!!
Hjälp!

men Axel hade kul och jag fick sol på näsan-toppen! och som vanligt glömde vi kameran.