mammmaaa! mammmmmmaaaa! mammaaaaaaaa! skriket ekar. Jag ignorerar. Det är maktkamp på gång. Vi försöker lära minsten hur man somnar själv i sin säng. Nr 1 fick genomgå provet i 1.5 årsåldern, nr 2 samma procedur vid ca 2år. Den senaste, den minste den mest bortskämde har haft lyxen att vi har legat kvar efter sagan tills han somnat. Det har ju inte bara varit lyx för honom, små varma händer som gosar ens rygg är ju fantastiskt (och väldigt lätt att somna till....)

Vad är det med de här små sladdarna som gör att man slappar bort gamla principer och gör det så svårt att dra tydliga gränser??

Maaaammmma! DU har inte gett mig nån kvällsmaaaaaat! (jo, tacos!!!)
Han försöker deala!!
Allt för att få mamma att komma till rummet så att han kan börja om från noll.

Mammma nu gör jag sönder....!!!
Mammmmaa om du inte kommer nu så...HOT!

Ska jag ge mig?

Jag vet att får han lite  flingor och fil så mjuknar han och somnar.


Vika mig eller inte??
vad spelar roll om 15 år och inte??

Charm, kärlek och lite fjäsk?
Hårda linjen?


en liten kvällsglimt...
direkt från verkligheten.

Det är skönt att vi inte har några större tonårskonflikter samtidigt. Då hade jag nog fått ta tjänstledigt:)