Det är kväll. Glöden i kaminen pulserar ut värme i huset. Det är tyst, det är mammatimman. Mammas tid för dator/surf. Mina öron får bara njuta av tystnaden. Detta är balsam för själen för en fritidsfröken som har öronen fulla av ljud hela dagarna.

Det kommer ljud i från golvet. Någon gnyr.
Det är resultatet av det där med sladdfostran-hårt uppdrag (se tidigare inlägg)

Jag gick på mjuka linjen, den där som inte (förhoppningsvis!!) har någon betydelse om 15 år.
Nu i två veckor har A somnat i soffan/framför brasan på kvällarna. Istället för att envist hävda att han vid 6årsålder bör kunna somna i sin egen säng har jag ändrat mig och går nu mer på Axels önskan om att han vill somna där vi är. Faktum är att han somnar på ca 5 minuter och vi behöver inte vara osams.
Robban brukar bära honom till sängen, nu har han också somnat så förmodligen blir en liten man förvånad i morgon bitti när han kommer vakna i vardagsrummet.

Jag och Johanna har tittat på tjejfilm ikväll. Romantiska komedier är min melodi, engelsk kostymfilm går också bra. Arvid och Robban har också en favvo-genre....Åsa-Nisse!



Läste en blogg alldeles nyss om en människa som gick rakt på sak med det där om vad man skapar för en bild av sig själv när man bloggar. Hur äkta vågar man vara? Vilken bild vill jag ge och vilka sanningar vill man dela?
Frågor som kommer upp emellanåt när man skriver.

Jag tycker om bloggar som roar och jag tycker om att skriva så att det är roligt att läsa men när någon annan delar lite av sitt djup i en blogg blir jag rörd och en sorts respekt för den som skriver växer fram.
Så åt alla er som skriver ur hjärtats djup-fortsätt!

Nina som jag länkar till skrev så bra om att man lär känna sidor av sig själv när man skriver och jag kan bara hålla med. Det är en härlig resa.

Till er som inte börjat blogga än-gör det, det är jättespännande!
För övrigt behöver jag tips från er om bloggar som ni läser, jag har några få favoriter men vilka är era?




Det här är ingen snygg bild men vad jag ångrar att jag inte köpte den vita pälsmössan för 50 hutlösa yan vid den kinesiska muren. Den hade varit go att dra ner över öronen i smällvintern.






Rattmuffen behåller vi på ett tag till!




Tydligen så har badhusinlägget skapat en hel del intressanta diskussioner runt om i min bloggkrets. Många har funderingar på hur det hela går till, hur man lever med ev. stubb och annat. Ni som har erfarenhet kan väl skicka in en anonym kommentar.
Det ringde en barnmorska häromdagen hon hade stor erfarenhet och lät hälsa att det  inte är bra att inte ha...ja..ni vet.....

Alltså då på tal om att dela sitt seriösa innersta....eller var det rattmuffen som fick in mig på det här???

Nu slutar jag med risk för att ni inte tar mig för att vara en särskilt seriös och respektabel människa.

Over and out! /A