När min fina mormor Maj levde hade hon som tradition att varje jul baka ingefärspepparkakor med cedrosmak. Hon bakade i flera dagar och gav bort till grannar, vänner och barn med barnbarn. 
Jag älskade dessa kakor och gömde de långt in i frysen för att äta i smyg. När mormor dog för några år sedan ärvde jag hennes pepparkaksformar och bestämde mig för att så länge min morfar lever så ska han till jul få en burk med Majs peppisar.





Min mamma som alltid fått och aldrig behövt att baka själv kom och hjälpte till. Hon är en fena på att baka men för att få ordning på nämnda kakor så behövs träning. Hennes kakor blev bulliga och knöliga. Vi gjorde en låda till gamle morfar mellan de fina stoppade hon ner av de "misslyckade" och skyllde på att han inte ser så bra så det spelar ingen roll.

Jag gjorde lika dant och märkte burken med stora feta bokstäver "ROBERTS KAKOR".
Han ser ju inte heller så bra... (!!??)...(skoja)

---

På eftermiddagen tog jag och Christina med alla barnen till Borås för att låta dem julhandla. Borås var på gränsen till exotiskt med tomteland och isskulpturer på torget.
75% av Nilssons stannade kvar på lite fredagsmys.



Axel som var i sitt esse höjde statusen med att ordna ett lotteri innan läggdags.

      

Bondgård
Tuschpenna
Målarset -finfina priser.

---

...sen blev det lördag.
Då var det dags för Lööf/Rohéns glöggpromenad.
Gäster: Andersson och Strömbom.

Vi sitter runt en eld, det är mörkt i skogen runt omkring. Det hänger fotogenlampor i träden. Marschaller brinner. Glöggen har slunkit ned. Det lagas mat över öppen eld. Någon föreslår att vi leker dunken. Vi är 8 vuxna 10 ungdomar i 12-17 spannet och två till lite yngre som springer ut och gömmer oss i det mörka svarta. Den som letar får ha pannlampa.
Leken avtar. Ett spontant lussetåg skrider fram med marschaller och lyktor i händerna, mammorna är nöjda med sitt tilltag. Papporna kontrar med att klämma i med stalledrängssång.
Allsång hörs i mörka skogen.
Nästa lek- silleburk. En springer ut i skogen och gömmer sig. Alla andra räknar till 100 och går sedan och letar efter den som gömt sig och gömmer sig där med. Fnittrit.

Kvällen avslutas med bjällerklang på traktorflak för återfärd till civilisationen.
Jonas sa- Ärkemys!
Vi säger -Håller med!

Tack goa vänner!
... och hurra för alla ungdomar som fortfarande följer med på kalas. Det hade inte varit lika roligt utan er:)















 Livet hade varit fattigt om man inte haft vänner som kan leka sill i burk i mörkret en decemberkväll i skogen....